Nästa vecka skickar jag in den färdiga versionen av Livet & USA i tryck (egentligen borde den ha kommit ut den här veckan, men det händer så mycket i USA att jag inte riktigt varit klar med den).När auktoritära ledare vill stärka sitt grepp om makten följer de ofta samma manus: de slår mot fria medier, oberoende domstolar och mot universiteten. De institutioner som bygger på fakta, granskning och kritiskt tänkande måste tystas eller tas över. I dag ska vi tala om univeriteten. Vladimir Putin har stängt lärosäten i Ryssland, Viktor Orbán sparkade ut Central European University från Ungern, Recep Tayyip Erdoğan har låtit fängsla lärare och stänga universitet, och Narendra Modi har gripit regimkritiska forskare.Den amerikanska administrationen är inte där än, men den är på god väg. Förra veckan i Massachusetts greps Tufts University-doktoranden Rumeysa Özturk på öppen gata av federala agenter. Nu sitter hon fängslad. Enligt officiella uppgifter misstänks Özturk för att ha stöttat Hamas, men inga bevis har lagts fram annat än att hon varit medskribent i en opinionstext för Palestina. På Columbia University fängslades Mahmoud Khalil, ledare för pro-palestinska protester och innehavare av green card. Inte heller han är dömd för något. Presidenten beskrev ingripandet som “det första av många att komma.”Egentligen är det mycket tydligt vad det handlar om: att statuera exempel och att skrämma opinionsbildare till tystnad. Budskapet är glasklart: Om du uttrycker fel åsikter, även inom universitetens väggar, kan staten komma efter dig. Det handlar inte om brott, utan om kontroll.Men förtrycket är inte begränsad till enskilda personer. Hela det akademiska ekosystemet pressas just nu. Presidenten har dragit tillbaka hundratals miljoner i forskningsstöd till några av USA:s mest prestigefyllda universitet – bland annat 800 miljoner dollar till Johns Hopkins och 400 miljoner till Columbia. Samtidigt försöker man skära ner på stödet till långsiktig vetenskaplig verksamhet, den typ av utforskande forskning som inte ger snabba vinster men som lett till banbrytande genombrott inom bland annat cancerbehandling, vaccin och energiteknik.Det här sker i ett land där universiteten inte bara är utbildningsinstitutioner, utan också motorer för vetenskap, medicinsk innovation och teknologisk utveckling – och ett av få kvarvarande skydd mot faktaresistens. Så varför slå mot just dem? Svaret är enkelt: för att ett universitet som inte har råd att hålla sina labb öppna inte heller har kapacitet att granska makten. För att forskare utan trygg finansiering blir tysta. För att internationella studenter kanske tänker efter två gånger innan de protesterar, när risken är att gripas eller deporteras. Det handlar alltså inte bara om akademisk politik. Det handlar om att kväva opposition och minska samhällets förmåga att säga emot.Det här är ingen slump. Republikaner har i åratal hämtat inspiration från Viktor Orbán i Ungern. De har rest till Budapest, bjudit in Orbán till USA och lyssnat på hur man steg för steg nedmonterar en demokrati inifrån: hur medier görs till propagandamegafoner, domstolar till verktyg för makten och universitet till propagandamaskiner. Orbán kallar sitt system för en "illiberal demokrati". Det är exakt det som nu testas i USA.Men det finns lite ljus. I Ungern händer det något nu. Tiotusentals demonstranter har tagit till gatorna i protest mot den politiska utvecklingen och för att försvara landets universitet. Missnöjet växer, särskilt bland unga, och en växande oppositionsrörelse utmanar Orbáns grepp om makten. Han sitter visserligen fortfarande kvar, men grunden skakar. Det visar att även när auktoritära krafter vinner mark, institutioner försvagas och protester tystas, så kommer det en punkt när människor reser sig. Det gäller Ungern, men också USA.För samtidigt som den amerikanska presidenten försöker tysta universiteten, samlas studenter och protesterar. Bernie Sanders och AOC reser landet runt med sitt "Fighting Oligarchy Tour". Senator Chris Murphy talar klarspråk om att ansvar och kompetens inte längre räcker, utan måste kombineras med tydlig konfrontation. Och något håller på att hända.I Pennsylvania har gräsrotsorganisationer som South Philly Voter Project lyckats mobilisera väljare, organisera demonstrationer och vända lokala val. I Florida har demokrater vunnit flera lokala val i områden där partiet tidigare haft svårt att mobilisera. I Wisconsin pekar opinionsmätningar på att de demokratiska kandidaterna leder i flera avgörande val till delstatens högsta domstol. Demokratiska kandidater ställer sig framför folk, pekar ut hoten och försvarar vanliga amerikaners rätt till utbildning, sjukvård, trygghet och yttrandefrihet.Kanske, bara kanske, har oppositionen äntligen vaknat. En annan sak som ser bra ut för demokratin är att USA:s ekonomi pekar neråt. Folk gillar populister och coola killar fram tills det blir dyrt och jobbigt för deras privatekonomi.Men jag måste kanske lägga hela nyhetsbrevet bakom betalmur så att jag inte blir deporterad från USA på grund av kritik av regimen (tänker att de är för snåla för att betala).Här finns länkarna.
