Idag hörde jag Vidar ropa "Here's Johnny!" när han spelade Fortnite och senare samma dag, medan vi tog vår traditionsenliga promenad, passade jag på att ge honom en liten föreläsning i olika mem. Om han ska hålla på och skrika ut "Good Soup" och "Here's Johnny!" måste han kunna historien.Det fick oss att prata om The Shining och It och Stephen King och jag berättade om hur jag som tonåring läste King skräckböcker och cementerade en livslång mörkrädsla. Jag älskade skräckböckerna och vissa scener lever fortfarande i mig. I dags dato klarar jag knappt av att läsa John Ajvide Lindqvist och skräckfilmer kommer inte på fråga. Men det fanns något kittlande i skräcken när jag var yngre.Amerikanerna (ja, jag generaliserar 320 miljoner människor) gillar ju verkligen skräck. Under Halloween finns det ingen hejd på vad de hittar på lopp på 10km där man blir jagad av zombies och 12 timmar långa skräckpass på campingplatser. Det är VERKLIGEN inte min grej.Men hur är det med er, kan ni känna nåt kittlande i att bli skrämd, utan att utsättas för verklig fara (jag tror nämligen att njutet ligger i just den kombinationen).