Inte helt olikt Ulf Lundell sitter jag som en sur gammal gumma på Österlen och skriver detta. Igår fick vi besök av min kompis Lisa och hennes man Kalle som båda jobbar med utrikespolitik och fredsbevarande. Vi började genast prata om läget i USA, om Boris Johnsons lögner och om mordet i Almedalen och efter en lång stund med rynkade pannor och bistert skakade huvuden avbröt sig Kalle i en mening och sa att vi måste prata om någon form av ljus framtid eftersom det satt en trettonåring med oss vid bordet.Och det hade han rätt i. Hur ska man orka kämpa för en bättre värld om allt man ser och hör är mörker. De där ljusglimtarna är så oerhört viktiga. Ni får gärna komma med förslag. Jag sitter nämligen och nyser och snyter mig på grund av svartmögel i ett av rummen i vårt hus.Själv klamrar jag mig fast vid att de nya generationerna är smartare och öppnare för nytt. Det vi äldre personer har (obs, ännu inte i Uffes ålder!) är att åtminstone en del av oss läser nyheter och reportage och fattar vad källkritik är. Jag säger som Captain Planet: “Let our powers combine!”Stort tack för att ni stöder mig genom att betala fem dollar i månaden för fyra nyhetsbrev och en krönika varje vecka. Det uppskattas enormt mycket!Här finns länkarna.