Jag är en unik person som älskar sommaren. Det jag inte älskar är att det under den här tiden blir så tydligt hur tiden går. Inte minst för att tiden med föräldrar och vänner så tydligt är begränsad. När jag klagade inför min kompis Linda sa hon att vara medveten om tidens bergränsningar är en supertung aspekt av livet. Hur hanterar ni det?Jag försöker påminna mig själv om att alla känslor som dyker upp inte är sanna. Jag måste inte anpassa mig efter dem. Jag kan låta dem flyta igenom mig. Jag mediterar sällan, men det är en del jag uppskattar av meditation, att frigöra sin personlighet från sina känslor. Jag tänker också mycket på att göra många spontana avvikelser från vardagen för att få tiden att bromsa in. Det är något min Friday Lab-kollega Maja ofta påminner mig om både i ord och handling. Att tiden går långsammare då man överraskar sig själv.