Jag glömmer alltid bort att den här tiden på året är så stressig. Eller stress är kanske bara dålig planering. Med andra ord, planerar jag vanligtvis inte speciellt bra de sista veckorna innan vi ska åka till Norden. Jag vill nämligen få så mycket jobb som möjligt överstökat efter som jag kommer att vara så jetlaggad och upptagen med folk jag inte sett på nästan ett år de första två veckorna.När jag är stressad blir jag vanligtvis otrevlig mot min familj. Alltså snäsig och irriterad och lättkränkt. Ej en sympatisk person att leva med. Det här året har jag ändå gjort en liten justering och det är att till det yttersta hålla fast vid hästarna och surfingen. Trots att det ofta känns som om jag verkligen inte har tid gör jag det ändå. Och det är alltid värt det. När jag sitter på en häst eller står på en surfbräda töms min hjärna på alla tankar kring att det är bråttom och viktigt att jag hinner göra så mycket.Okej, kan inte påstå att detta ALLTID lyckas, men om det finns en ambition är sannolikheten ändå större.